De svåra tiderna och nedgången i affärsverksamheten i slutet av 1880­talet hade efterträtts av ett allmänt betydande uppsving, som särskilt inom Göteborg tog sig uttryck i en allt livligare företagsamhet och verksamhetslust. Man insåg inom köpmannakretsar i vår stad, att många åtgärder behövde vidtagas för att med kraft kunna bekämpa den energiska konkurrens mot Göteborg, som allt ohöljdare framträtt, i främsta rummet från Hamburg. Hamnen behövde utvidgas, järnvägsförbindelserna utökas och förbättras, pålagor, som tryckte handeln, sjöfarten och näringarna, behövde minskas, avtal, som till förmån för utländska konkurrerande städer och stater genom billiga fraktsatser förde trafiken från Göteborg måste ändras. Men framförallt borde samhörigheten och solidariteten inom köpmannakåren bliva större och livligare samverkan mellan äldre och yngre framstående och för samhällets framgång intresserade näringsidkare åstadkommas. Handelns, sjöfartens och näringarnas krav borde framföras och framträda med mer kraft än dittills skett.

Dessa tankar gåvo några för Göteborgs utveckling nitälskande män anledning att söka sammanföra dem, som sedan länge sysselsatt sig med offentliga angelägenheter av allehanda slag, och dem, som ännu icke nått en sådan position. Den ledande mannen i detta företag och den, hos vilken planen upprunnit, var generalkonsuln Simon Elias Warburg, född i Göteborg och redan i föräldrahemmet införd i Göteborgs merkantila intressen och förhållanden.

Bland de äldre köpmän, till vilka han vände sig, må nämnas Christoffer Carlander, Ivar Waern och Aug. Carlsson, av vilka i synnerhet den förstnämnde blev en varm tillskyndare av planerna. Bland de yngre må nämnas Justus A. Waller, W:m Henriques och Gustaf Lamm samt framför allt A. F. Lybeck, som blev Warburgs intensivaste medhjälpare och aldrig tröttnade att framhålla gagnet och nyttan för Göteborgs köpmän av den föreslagna sammanslutningen.

Redan under år 1893 hade generalkonsul Warburg haft sammanträden och överläggningar i ämnet med en del personer, som han ansåg vara intresserade och lämpliga för den åsyftade föreningen. Till en början torde hans planer ha gått ut på en organisation i samma riktning som Grosserer­Societetet i Köpenhamn. Men dessa planer övergåvos och Warburg bestämde sig snart för det sedermera framlagda förslaget att bilda förening, som i främsta rummet genom överläggningar skulle befrämja och uppehålla intresset för Göteborgs handel och sjöfart.

Den 28 januari 1894 sammanträdde Chr. Carlander, W:m Henriques, Carl Krüger, A. F. Lybeck, Harald Sternhagen, Ivar Waern, Justus A. Waller och S. E. Warburg, ordförande, varvid ”beslöts att tillsätta en kommitté av 5 personer, som skulle enas om ett förslag till bildande bland börsens män av en diskussionsförening”. Ledamöter i kommittén blevo Henriques, Lybeck, Waern, Waller och Warburg.

Kommittén sammankallade de förut nämnda personerna samt Gustaf Lamm till sammankomst den 19 april 1894, varvid godkändes förslag till stadgar och ”efter en längre diskussion beslutades att under hand anmoda 14 personer att sammanträda till ett möte i Handels­föreningens Fullmäktiges lokal på Börsen den 26 ds. kl 1 1/4 e.m. för att besluta om bildandet av ett sällskap, som skulle hava till ändamål att genom meningsutbyten i allmänna frågor företrädesvis sådana, som röra Göteborgs handel och sjöfart, söka i sin mån främja samhällets utveckling”.

Vid sammanträdet den 26 april 1894 voro närvarande: generalkonsul S. E. Warburg, Justus A. Waller, Chr. Carlander, A. F. Lybeck, W:m Henriques, Carl Krüger, Gustaf Lamm, Rudolf Andersson, C. A. Bergman, Johan E. Ekman, Emil Fischer, P. Fitger, Erik Frisell, Aug. Fröding, Herman Hartvig, David Leffler, S. A. Magnus, Peder C. Waern, Carl Wallén, Wilh. Seydel och Gustaf Åberg.

Förhandlingarna framgå av protokollet, som här nedan återgives.